Chockhöjning av råtobakspriset – så drabbas snusarna

Nästa år höjs priset på råtobak med upp till 1 000 procent. Ditt hemtillverkade snus ska nämligen beskattas som om det vore cigaretter. Ekonomie doktor David Sundén förklarar hur det blev så här.

Att göra sitt eget snus är populärt. Snusbolaget uppskattar att cirka 50 000 snusare i Sverige tillverkar sitt snus. Fördelarna är uppenbara. Du får ett snus som är skräddarsytt till din egen smak. Men framförallt är priset mycket lägre. En hemgjord dosa snus kostar fyra till tio kronor beroende på råtobakens kvalitet Är du riktigt prismedveten kan du pressa ned kostnaden till 20 öre per prilla. Räknar man om kostnadsbesparingen per år kan en medelsnusare (fyra dosor i veckan) spara tre till åtta tusen kronor per år genom egen hantverksproduktion. Är du storsnusare finns många slantar att spara.

Den möjligheten att spara pengar försvinner nu helt och hållet när priset på råtobak ökar med upp till 1 000 procent. Orsaken till prishöjningen är att råtobak ska beläggas med ”punktskatt på övrig tobak” på 1 957 kronor per kilo från att tidigare ha varit helt skattebefriat. Ja, du läste rätt. Ditt hemtillverkade snus ska beskattas som vore det cigaretter.

Konsekvensen är att alla former av hemtillverkat snus från och med 1 juli 2021 är dyrare än allt tillgängligt köpesnus på marknaden då skatten på färdigtillverkat snus ”bara” är 460 kronor per kilo. Detta enligt ett förslag från Finansdepartementet

 I artikeln gör vi det enkelt för oss när vi räknar. Vi antar att en dosa snus väger 20 gram och att en prilla väger 1 gram.

Men hur hamnade vi här?

Enligt anekdoter startades allt av nitiska tjeckiska skattebyråkrater kring millennieskiftet. Som taget ur en bok av Kafka beslagtog de ett parti råtobak under förevändningen att tobaken skulle rökas och därför skulle beskattas med ’punktskatt för röktobak’. Det spelade ingen roll om råtobaken var en råvara som skulle förädlas vidare till rökbara cigaretter eller till andra icke-rökbara tobaksprodukter. Efter en skattecirkus inom EU avkunnade EU-domstolen: kan det rökas ska det beskattas som röktobak. Man tycker att skattebyråkraterna kunde låtit sig nöja med detta. Tyvärr inte eftersom EU-domen inte löste grundproblemet. Det finns fortfarande kvar råtobaksprodukter som inte går att röka och som inte beskattas. Hur ska man göra med dem?

Ett sätt är att låta skatten vara noll såsom tidigare. En sådan varnagel som noll i tobaksskatt är enligt skattebyråkraterna på Finansdepartementet en dålig idé.

De nämner två problem i sin förslagspromemoria. Det första är att ”Mindre seriösa aktörer för in och säljer röktobak i Sverige men kallar den för ”råtobak” för att undgå beskattning.” Det vill säga: skatten är så hög på all tobak förutom på råtobak att det skapas starka ekonomiska drivkrafter för kriminalitet. Bovar kan tänkas smuggla in röktobak märkt som råtobak och sälja detta med en lite för god förtjänst för att det ska kännas bra. Hur stort detta problem är nämner Finansdepartementet inte, vilket är en indikation på att problemet troligtvis är ytterst marginellt.

Det andra problemet handlar om att nuvarande ordning innebär en risk för dubbelbeskattning av vissa tobaksföretag. I absolut värsta fall är det tänkbart att någon stackars företagare som inte ser upp får betala både cigarettskatt och snusskatt. Att en tobaksföretagare låter sig drabbas av dubbla tobaksskatter måste ses som minimal eftersom tobaksskatterna är så pass höga och alla i branschen känner till risken.

Täpper till hål utan eftertanke

Efter dessa konstateranden om den absoluta nödvändigheten att vidta åtgärder går det än mer rejält fel i Finansdepartementets promemoria. Utan eftertanke täpper de till vad de verkar anse vara ett avgrundsdjupt hål i skattelagstiftningen på absolut enklast möjliga sätt: all tobak som inte är cigaretter, cigarrer, cigariller, röktobak, snus eller tuggtobak ska klassas som ”Övrig tobak” och ska beskattas som röktobak, dvs med 1 957 kronor per kilo. Här ingår den råtobak som hemtillverkare köper för att göra eget snus.

Summa summarum:

• för att minska drivkrafterna att smuggla röktobak som råtobak och
• för att eliminera risken att någon klantig företagare ska drabbas av dubbla tobaksskatter,
• tar Finansdepartementet bort alla ekonomiska drivkrafter för 50 000 svenskar att tillverka eget snus.
   

Om förslaget är vettigt är en politisk fråga. Var och en kan göra sin egen bedömning om värdet av Finansdepartementets förslag överstiger kostnaderna. På plussidan och som tröst för alla hemtillverkare nämner Finansdepartementet att du inte behöver betala skatt på ditt hemtillverkade snus om du gör snuset av hela tobaksplantor eller tobaksfrön.

Det är i princip ekonomiskt omöjligt att värdera hur konsumenter reagerar på prishöjningar på 1000 procent. Man kan bara säga att konsumtionen minskar mycket mycket kraftigt. Detta hindrar inte skattebyråkraterna från att visa att förslaget leder till att staten tjänar 35 miljoner kronor netto per år. Vilken tur! Och det låter bra för statsfinanserna, men var kommer alla pengar ifrån? Finansdepartementet räknar med att 5 procent av dagens alla hemtillverkare av snus biter i det sura äpplet, betalar skattepålagan och fortsätter med sin snustillverkning. 25 procent går över till köpesnus eller tuggtobak och 25 procent börjar röka. Resterande 45 procent slutar, börjar smuggla, egen-importera etc.

Nya rökare ska betala

När man läser detta kan man inte hindra att pannan dunkar hårt ned i skrivbordet. För detta betyder att Finansdepartementet iskallt räknar med 12 500 nya rökare som ska vara med och finansiera en skattereform avsedd att täppa till några oansenliga hål i skattelagstiftningen. Folkhälsokostnaden för 12 500 nya rökare finns inte med i beräkningarna. Här svajar skattebyråkraterna betänkligt och menar att det är oklart vad folkhälsoeffekterna blir, kanske förbättras till och med folkhälsan?

Det är inte oklart vad som händer med folkhälsan med 12 500 nya rökare. Snusning bedöms vara upp till 95 procent mindre riskfyllt för hälsan än rökning. Även om hälften av alla hemtillverkande snusare slutar helt med snus kan detta aldrig väga upp folkhälsokostnaderna av att 25 procent börjar röka.

Följden är att det inte längre är en politisk fråga om Finansdepartementets förslag är vettigt eller inte. Det handlar om sunt förnuft och förslaget faller på eget grepp. Det är inte rimligt att vi ska riskera att få 12 500 nya rökare bara för att möjligtvis minska drivkraften att smuggla och möjligtvis undvika dubbelbeskattning.

Det rimligaste vore att inte göra någonting alls och låta Sveriges hemtillverkande snusare i lugn och ro få fortsätta göra sitt eget snus. Men om man nu absolut måste agera, av skattebyråkratiska skäl, vad kan man göra istället? Enklast är att även införa en tobaksklass: ”råtobak för hemtillverkning av snus” med samma skattesats som på köpesnus, dvs. 460 kronor per kilo. Då betalar alla snusare samma skatt, det påstådda såret i skattelagstiftningen får ett rejält ”bamse-plåster” för stilla oron hos alla skattebyråkrater och vi slipper 12 500 nya rökare.