Professorn: Forskning om nikotin - Del 2

- Många tror ju det eftersom flera av våra myndigheter framhåller att nikotinberoende i sig skulle vara skadligt på olika sätt. Men som forskare på området vill jag ändå ifrågasätta det. För det speglar inte det faktum att vi nu i Sverige gått över till en större användning utav snus, framför allt vitt snus, från att tidigare ha fått i oss nikotinet genom rökning. Faktum är att Sverige anses vara i stort sett en icke rökande nation där vi har cirka fem procents rökning hos vuxna – vilket är den nivå som WHO kallar ickerökande.

Så vi svenskar får totalt sett i oss ungefär samma mängd nikotin som när bortåt 20 procent av populationen rökte. Men nu när nikotinet kommer från snus så ser vi stora förbättringar i folkhälsan i form av allt mindre hjärtkärlsjukdom och lungsjukdomar som exempelvis KOL. Så jag anser att det är viktigt att skilja på varifrån nikotinet kommer när man pratar om skadlighet och riskminimering.

- Ja det finns tydliga individuella och säkerligen genetiska förklaringar till att det här skiljer mellan olika människor. Långt ifrån alla som provar att snusa eller feströka blir nikotinberoende. Och det är samma sak förstås med kaffe. Det kan mycket väl vara så att man tycker om kaffe i vissa sammanhang och till viss mat men att man inte alls utvecklar ett beroende för det som innebär att man får abstinens när kaffet tar slut. Och det är just det här sistnämnda som är så irriterande, att beroende innebär att man behöver ha tillgång till sitt snus eller till sitt kaffe för att känna sig vara i balans.

Det kan ju räcka att man hamnar på ett ställe, eller i en situation där det inte finns kaffe att få tag på och då upplever man obehag efter några timmar. Kanske både psykiskt och kroppsligen, man blir trött och ofokuserad. Jag känner många människor som har ett mycket starkt sug efter kaffe på morgnarna för att kunna ”bli sig själva” igen. Så i det avseendet kan jag hålla med myndigheterna som så sent som på 80-talet menade att det var ”farligt” att dricka kaffe. Det ansågs vara riskabelt för hjärtat när man fick snabbare puls och piggnade till samt så fanns ju risken att bli beroende.

- Man har faktiskt utrett i doping-sammanhang huruvida koffein – eller nikotin för den delen – ska räknas som så starka och uppiggande droger att de skall klassas som doping. Men hittills så har man inte beslutat sig för att så är fallet. Nikotin är ju faktiskt ganska vanligt förekommande i olika växter i naturen.

Om man äter till exempel aubergine eller tomater i stor utsträckning så kan det räcka för att man i dopingkontroller kan finna nedbrytningsprodukten cotinin i urinprov som bevis på att man konsumerat nikotin. Det skulle i så fall göra att risken för att bli anklagad för att dopa sig hade varit hög för grönsaksälskare. Nikotinets normala funktion i växterna är att skydda mot insektsangrepp så det är inte konstigt att det finns många olika sorters växter som producerar nikotin som ett sådant skydd.

- Ofta framförs från svenska myndigheter att de som snusar har en ökad risk för olika otäcka saker. Men de studier man då använt sig av bygger på att man följer olika populationer med olika riskbeteenden. Ett studieupplägg som brukar benämnas observationellt. Med sådan undersökningsteknik går dock inte att använda för att fastställa orsak och verkan. Det vill säga man studerar hur en människas hälsa utvecklar sig beroende på om man spontant lyckas sluta snusa.

Detta jämförs med de som inte spontant lyckas snusa och med de som aldrig snusat. Kanske den som klarade av att sluta snusa gjorde det för att man ville börja ett nytt och mycket hälsosammare liv. Eller så bytte man partner till någon som ogillade snus och nu blev man lycklig och friskare med den nya partnern. Man flyttade ut på landet skaffade hund och gick långa skogspromenader tillsammans, inklusive hunden. Och när man var så långt borta från kylskåpet, under långpromenaderna, sjönk läskkonsumtionen till en fjärdedel, så det var minskad läsk som låg bakom den förbättrade hälsan, inte snusstoppet. Man kan alltså inte fastställa orsak och verkan med säkerhet i den sortens studier. Så många av våra beteende-förändringar följs åt.

- Det skulle man kanske kunna tro, men det fanns faktiskt ingenting i mitt forskningsprojekt som tydde på det. Jag har gjort en vetenskaplig studie på 50 användare av portionssnus för att se hur deras kroppar skulle reagera när de slutade så att säga ”på kommando”. Alla skulle försöka sluta snusa efter att vi kontrollerat blodtryck och blodprover medan de fortfarande snusade. Vi ville jämföra med vad som händer när man slutar att snusa under tre månader.

Vi lät deltagarna mäta blodtryck hemma dagligen, både medan de snusade och sedan med fortsatta mätningar efter snusstoppet. Det första fyndet vi gjorde var att det inte alls var så svårt för de här individen att sluta snusa som man ofta brukar påstå. 74 procent av de som var kvar i studien klarade att sluta snusa och sedan att vara utan snus i tre månader. Dessa personer visade sig inte få några uppmätbara nyttiga hälsoeffekter alls av att sluta snusa.

- Man fick ju som sagt mäta blodtrycket själv hemma och det skulle göras flera gånger dagligen. Det vi kunde se redan efter några veckor var att blodtrycket steg med ungefär 4 mmHg och att det höll sig kvar på den högre nivån ända fram till slutkontrollen vid tre månader. Kroppsvikten gick i genomsnitt upp 2 kg och det var små men ändå statistiskt säkra förändringar i blodsocker, kolesterolvärden och inflammation – värden som alla gick åt fel håll.

Det blev alltså en aning sämre blodsocker och en aning sämre kolesterol, men övergående, och en lätt stegring av genomsnitts-blodsocker (HbA1c). Kort och gott så blev ingenting av det vi kontrollerade bättre när man gjorde sig av med sitt snus. Man hade förmodligen mått bättre om man hade fortsatt snusa. Man hade åtminstone vägt mindre.

- Min bestämda uppfattning är att en mycket stor andel av ryktet om att snus skulle vara särskilt farligt, har byggts med hjälp av dessa så kallade observationella studier där man inte kan fastställa orsak och verkan. Men journalisterna verkar gilla den sortens forskning. Jag vet inte om det beror på lathet, okunskap eller att man bara vill få fler klick. Men det är så klart olyckligt att man förmedlar myter istället för att ta reda på hur det egentligen ligger till. Har man idén att snusning är skadligt så borde man för länge sedan gjort en likadan studie som vi gjorde. Där man testar, på riktigt, hur ”frisk” man blir av att sluta.