Folkhälsomyndigheten duckar elegant regeringens uppdrag om tobaks- och nikotinpolitik
Folkhälsomyndighetens senaste återrapportering till regeringen om uppföljningen av målet för tobaks- och nikotinpolitiken väcker allvarliga frågor. Trots ett tydligt uppdrag att ta fram statistiska mått för att följa upp riksdagens mål om minskade medicinska och sociala skador, levererar myndigheten i praktiken inget sådant underlag.
Det är inte första gången. Återrapporteringen följer samma mönster som i ett tidigare regeringsuppdrag, där grundfrågan, hur olika tobaks- och nikotinprodukter skiljer sig åt i skadegrad, lämnas obesvarad.
Inga svar på regeringens frågor
Regeringen efterfrågar mätbara och jämförbara underlag för att kunna följa upp politiken. Ändå landar Folkhälsomyndigheten i slutsatsen att det inte går att uppskatta den relativa skadegraden mellan olika produkter. Därmed blir rapporten i stort sett oanvändbar som beslutsunderlag.
– Regeringen ber uttryckligen om ett underlag för uppföljning, men får i stället ett resonemang om varför myndigheten tycker uppdraget är svårt. Det här är under all kritik, säger Snusbolagets kommunikationschef Markus Lindblad.
Särskilt anmärkningsvärt är att myndigheten nästan uteslutande lutar sig mot epidemiologiska observationsstudier, samtidigt som man bortser från andra vedertagna vetenskapliga metoder – såsom toxikologiska riskbedömningar, exponeringsdata och internationella modeller för relativ riskvärdering. Resultatet blir en analys som snarare håller kvar kunskapsluckor än fyller dem.
Snusets lägre risk ignoreras
När det gäller snus är bristerna extra tydliga. Det finns i dag hundratals studier, inklusive kliniska prövningar, som visar att snus innebär avsevärt lägre risker än cigarettrökning för exempelvis cancer, hjärt‑kärlsjukdom och lungsjukdom. Detta väletablerade kunskapsläge berörs knappt alls i myndighetens svar.
Samtidigt använder Socialstyrelsen, som också medverkat i återrapporteringen, i sina nationella riktlinjer tydliga och transparenta metoder för att jämföra hälsorisker. Där bedöms daglig snusning som betydligt mindre riskfylld än daglig rökning, och till och med lägre än flera andra ohälsosamma levnadsvanor. Det gör Folkhälsomyndighetens slutsats än svårare att förstå.
Ett underlag som aldrig levereras
Folkhälsomyndigheten pekar på osäkerheter kring nya nikotinprodukter, men föreslår varken konkret forskning eller internationella samarbeten för att minska osäkerheten. I stället mynnar uppdraget ut i ett konstaterande om att ingenting går att bedöma.
Sammantaget framstår återrapporteringen som ett exempel på myndighetsobstruktion: regeringen beställer ett beslutsunderlag – men får inget. För en politik som påstås vara evidensbaserad är det ett allvarligt problem.
