Kan ett smakförbud minska ungdomsanvändningen av vitt snus?

Vår försäljningsdata visar att det är nästintill omöjligt att dra några större slutsatser om smakpreferenser. I exempelvis Sverige är både Peppermint och Chili på topp 3-listan för både 18-24-åringar och för 45-54-åringar. I Norge är de tre mest populära smakerna desamma i dessa båda ålderspann.

-Man pratar ofta om att förbjuda ”barnsmaker”– men vad är det ens? Vi säljer varken godissmaker såsom Bubbly Fizz och Bubble Gum, namn som lockar barn såsom Lollipop eller namn med tonårstonalitet såsom Wasted. Många vill ju gå längre och förbjuda frukt- och bärsmaker men då behöver man titta på fakta först. För det får inte den effekt som många tror, säger Markus Lindblad, kommunikationschef på Snusbolaget.

Idag finns över 80 rökavvänjningsprodukter att köpa på apoteken. Ingen av dem smakar tobak, av den enkla anledningen att det inte finns någon efterfrågan på tobakssmak. Istället har i princip alla olika slags frukt-, bär och mintsmaker. Smaker som bevisligen föredras av rökare som vill fimpa för gott.

- Av de fem smaker vi säljer mest av till svenska 18-24-åringar är det bara Blueberry som är en frukt- och bärsmak. Nu säljer vi ju inte till minderåriga alls, men det är ju inte helt orimligt att anta att en 16-17-åring har samma favoritsmak som en 18-19-åring. Jag tror inte att de som pratar om ett förbud egentligen vet vad de föreslår, utan det handlar om en frustration när man ser skolbarn snusa, och då föreslår man vad som helst bara för att visa att man gör någonting, säger Markus Lindblad, kommunikationschef på Snusbolaget.

Det verkliga problemet är alltså inte att produkterna har smak, utan att minderåriga får tag på dem. Den mest effektiva åtgärden att säkerställa tillsyn och efterlevnad av åldersgränserna – något som i praktiken inte fungerar idag. Kommunerna genomför ingen systematisk kontroll av åldersverifiering, trots att detta är kärnan i ett fungerande skydd för unga. <

Lindblad lägger till:
-Rigorösa ålderskontroller är det absolut bästa sättet att stävja användande hos högstadieelever – precis som man har för exempelvis alkohol. Idag vet nästan varenda unge hur man köper ut snus via mindre nogräknade tobakister eller med hjälp av äldre kompisar som jobbar extra i matbutiken. Det räcker inte med kameraövervakning i butikerna som inte snappar ut att det är ett falsk-leg som barnet håller fram, det krävs digitala lösningar med bank-id eller liknande. Internationella erfarenheter bekräftar detta. Norge har strikta regler kring ålderskontroll, standardiserade förpackningar och dold butiksexponering. Trots dessa restriktioner har regeringen bedömt att ett smakförbud inte är en lämplig åtgärd, bland annat eftersom smaksättningen i sig inte är det som driver ungdomars användning.

Smaker är en central anledning till att vuxna rökare byter till mindre skadliga nikotinalternativ som vitt snus. Det är en ståndpunkt som kommunicerats tydligt av både branschrepresentanter och folkhälsoföreträdare: smakvariationer gör produkterna mer attraktiva för vuxna som vill lämna cigaretterna.

Sverige är idag EU:s mest framgångsrika land när det gäller att pressa ned rökningen – vi ligger redan under 5 % dagligrökare – och tillgången till rökfria alternativ är en direkt förklaring. Detta är inte en slump. När fler väljer snus eller vitt snus minskar rökningen, något som gång på gång visats i både statistik och internationella jämförelser.

Ett smakförbud skulle därför skapa en allvarlig folkhälsorisk:

• Före detta rökare riskerar att gå tillbaka till cigaretter när alternativen blir mindre attraktiva.
• Det är en utveckling vi sett i andra länder där restriktioner på harm-reduction‑produkter pressat nikotinbrukare mot mer skadliga alternativ.

Trots att oro för ungdomsanvändning är genuin och legitim pekar forskningen inte på att smakförbud minskar användningen bland minderåriga. Norska data visar att ungas preferenser inte i första hand styrs av smaksättning, utan av sociala faktorer och tillgänglighet. Flera politiska förslag har framförts om att begränsa smaker med hänvisning till ungdomars nikotinanvändning – men problembilden är betydligt bredare och relaterad till tillgång, marknadsföring, social miljö och tillsyn.

Sveriges rekordlåga rökningstal är ett globalt exempel på hur harm reduction kan fungera i praktiken. Alternativa nikotinprodukter har spelat en nyckelroll i att minska sjukdomsbördan från rökning, något som belyses både i politiska analyser och i studier kring samhällsekonomiska effekter av skademinimering. Ett effektivt skydd för unga och en fortsatt minskning av rökning kan kombineras – men inte genom ineffektiva symbolåtgärder som smakförbud.

Att förbjuda smaker på vitt snus är en åtgärd som låter handlingskraftig men som saknar vetenskapligt stöd, inte löser ungdomsproblematiken och riskerar att kraftigt försämra folkhälsan. Ungdomar behöver skyddas genom fungerande ålderskontroller – inte genom att göra rökfria alternativ mindre attraktiva för vuxna rökare.