Så tvingas regeringen förbjuda snuset

Snuset hotat av Sveriges passivitet

Tobaks- och nikotinpolitik kan kategoriseras i två huvudsakliga riktningar: hård linje och skademinimering. Den första riktningen, hård linje, innebär nolltolerans för alla former av tobaks- och nikotinprodukter, inklusive cigaretter, e-cigaretter, snus och nikotinfritt snus. Däremot handlar skademinimeringsansatsen, som tillämpas framgångsrikt i länder som Storbritannien, om uppfattningen att rökfria nikotinprodukter är ett mindre skadligt alternativ till traditionell rökning. Här ligger fokus på att minska de skadliga effekterna genom att uppmuntra rökare att byta till säkrare nikotinalternativ, snarare än ett totalförbud.

I och med att Sverige inte planerar ta en aktiv roll under WHO:s tionde session (COP10) om tobakskontroll i Panama mellan 20-25 november, är framtiden för snus nu i fara. Globalt finns det fortfarande starka krafter för att behandla säkrare nikotinalternativ, som snus och tobaksfritt snus, på samma sätt som röktobak och traditionella cigaretter, trots att vetenskapen säger det motsatta.

En nyligen publicerad rapport från WHO föreslår exempelvis att regleringar av tobaksprodukter ska breddas till att inkludera alla former av nikotin- och tobaksprodukter, inte bara traditionella cigaretter.

En sådan förändring skulle betyda att mindre skadliga nikotinprodukter, såsom snus, skulle omfattas av alla nuvarande men också framtida restriktioner som tillämpas för röktobak. Dessa kan inkludera samma beskattning som för cigaretter, smakförbud, generationsförbud, förbud mot onlineförsäljning, restriktioner vid internationella resor och potentiellt ett totalförbud för nya nikotinprodukter.

I framtiden kan det, för att ge ett konkret exempel, komma att förbjudas att använda tobaksfritt snus på platser där rökning redan är förbjuden. Kan vi över huvudtaget föreställa oss det? I Nederländerna håller dock detta på att bli en realitet.

Säkrare nikotinalternativ är betydelsefullt för att minska rökningen i samhället

Vid COP10 kommer diskussionerna att forma EU:s samt den globala agendan när det gäller regleringar för de närmaste åren. Om en strängare agenda får övertag kan Socialdepartementets tjänstemän och Folkhälsomyndigheten tillsammans med internationella aktörer skapa ett externt tryck mot våra folkvalda politiker. Detta kommer leda till en enhetlig behandling av alla tobaks- och nikotinprodukter, oavsett deras faktiska skadeverkning och risknivå. Det är det verkliga hot mot det svenska snuset – den dolda planen mot Sveriges snusare.

Den hårda linjen inom tobaks- och nikotinpolitikens är inte given. Medan Storbritannien aktivt arbetar för skademinimering, finns det även i Sverige tecken på ett liknande synsätt. Ett exempel är hur skattesatser differentieras baserat på produkternas risk. Riksdagen har flera gånger betonat att Sveriges strategi bör fokusera på skademinimering och stödja säkrare nikotinalternativ, i stället för att enbart förbjuda i syfte att minska nikotinkonsumtionen till varje pris. Detta på bekostnad av rökare som nekas säkrare alternativ.

Möjligheten att erbjuda attraktiva och säkrare nikotinalternativ för att minska rökningen i samhället är betydelsefull. Det framgår tydligt av exempel från Sverige, Norge och på senare tid även Storbritannien. Tyvärr finns det nu starka indikationer på att Sverige kommer att inta en passiv hållning under COP10, eller ännu värre, via tjänstemännen stödja den hårda linjen.

Sveriges insats avgörande för att stå emot hot mot säkrare nikotinalternativ 

Trots regeringens direktiv vid årsskiftet att Folkhälsomyndigheten skulle beskriva hälsoriskerna med olika tobaks- och nikotinprodukter i jämförelse med varandra, valde myndigheten i stället att värdera riskerna mot att inte använda några tobaks- och nikotinprodukter alls. Detta ger en klar insikt i vilken inriktning tjänstemännen på Folkhälsomyndigheten, som tar fram och bereder underlag till Socialdepartementets tjänstemän, föredrar.

I en tid då Sveriges insats är avgörande för att stå emot potentiella hot mot säkrare nikotinalternativ, finns det en påtaglig risk att vi inte försvarar snusets positiva hälsoeffekter. Regeringen måste därför agera proaktivt och omedelbart vidta åtgärder för att säkra dels en tydlig svensk ståndpunkt som skyddar snuset från regleringar som hotar dess framtid, dels att ståndpunkten faktiskt drivs och framförs under COP10 oavsett vilka parter som deltar från det offentliga Sverige.

Det svenska snuset behöver skyddas även utanför vårt fördragsfästa snusundantag inom EU. Rökare bör uppmuntras att byta till säkrare nikotinalternativ, och den svenska snuseffekten måste förbli ett möjligt alternativ för inte bara rökare inom EU utan också för världens över en miljard rökare.

Medan debatten kring tobaks- och nikotinpolitiken intensifieras inför WHO:s COP10-session, står det svenska snusets och tobaksfria snusets existens på spel. En hård linje kommer leda till att snuset förbjuds. Detta skulle vara en historisk förändring med djupgående konsekvenser inte bara för svenska brukare och för landets unika förhållningssätt till nikotinalternativ och låga rökarantal, utan även för de sju miljoner rökare som årligen dör en för tidig död på grund av bristen på säkrare alternativ.